Integritetens riddare på vit häst

Thomas Bodström förklarar i dag på DN Debatt varför svenska folket, de som inte är kriminella, egentligen är för datalagringsdirektivet:

Andra människor, vars uppgifter om kontakter ska sparas även i fortsättningen, kan nog acceptera det om det är avgörande för att klara upp grova brott.

Bodström kanske menar att fenomen som Piratpartiet är så pass övergående flugor att man inte behöver ta notis av dem.

F.d. justitieministern, vars skötebarn är EU:s datalagringsdirektiv, kanske menar att svenska folkets upprördhet för att deras tankar och handhavanden i detalj ska registreras av både näringsliv och FRA - var en dagslända?

Nätverket Svart Måndag som arrangerade några av de största demonstrationerna för rätten till integritet i mannaminne skulle nog protestera.

Kalla det passerande flugor eller bortflugna dagsländor: engagemanget för rätten till att inte registreras och övervakas som icke-kriminella medborgare försvinner inte - inte så länge staten stiftar som utgår från att man är skyldig till motsatsen bevisats. Rättstryggheten behöver fler riddare på vita hästar än någonsin.

Peter Sunde, en frispråkig försvarare av fildelning och integritet, befann sig för några dagar sedan i Brasilien och övertygade president Lula att motverka lagar som vill strypa fildelningsmöjligheterna. Idealism i sitt esse.

Underhållande nog kommer nu Thomas Bodström ut med en ny bok vid namn Idealisten. "I riksdagen kan vad som helst hända" inleder Bodström sin stela framställan av boken vid riksdagens talarstol.

Förhoppningsvis sker civilkurage och ett nej till datalagringsdirektivet. Låt EU-kommissionen stämma oss, då kan Sverige hänvisa till rätten till privatliv i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Bring it on!

Intervju med ex-hippien

Det är jag. Läs intervjun i Sydsvenskan!

Almedalen - demokratiskt ekivokt

Jag söker, och jag finner. Det finns mycket som har hänt på sistone, kära du.

Jag har befunnit mig i kampanjkoma i flera månader. Bara för att finna mig själv på en segelbåt på väg till politiska Sveriges ankdamm i Almedalen. Du trodde väl aldrig du skulle förstå varför jag år efter år fortsätter att åka till det årliga politikerkollot.

Men klockan var väl tre på natten, en storslagen natt på en segelbåt i Östersjön då jag förstod, det jag egentligen behövde var semester. Men here we go again.

Vad var bäst?

Jag tror jag svarade fel på en middag en vacker fredagskväll i Visby. Ni som var där, vet ju vad jag svarade.

Rätt svar blir faktiskt - min mest opolitiska aktivitet under Almedalsvecka - DJ-battlet med Josefin Brink och Luciano Astudillo.

Jag ler och tänker tillbaka på när vi sitter och nästintill hyperventilerar av nervositet inför giget och Luciano frågar: Visst känns det här mer nervöst än inför en debatt? Josefin och jag svarar i kör: "jaaaaaaa!". Vi peppade varandra med deviser som "den som har roligast vinner". Och det funkade uppenbarligen. För vi vann - för att vi var bäst helt enkelt.

Vad var sämst?

Att Almedalsveckan verkligen blivit som Politikens rockfestival, förut var det mer som Politikens bygdestämma. Veckans Way Out West-popularitet märks inte bara i att antalet seminariet nu slagit i 1000-taket för antalet seminarier som arrangeras utan också i att det är väldigt trångt.

Förut fanns en sportslig chans att springa på i princip alla du vet är på plats, något som är en del av veckans charm - politikvärlden blir en småstad för en vecka där vi alla hejar på varandra på färd mot ett seminarium på kullerstenarna, tar en spontan kaffe för att sedan fortsätta vidare ut i vimlet.

Kampen fortsätter - mot Almedalsveckan

Jag håller Almedalsveckan varmt om hjärtat därför det är ett demokratiskt forum där alla har en chans att delta och på ställa frågor till ansvariga företag, organisationer och politiker. Det är en chans att på nära håll få se hur tätt sammanslingrat PR är med företagen och politiken.

Därför tycker jag det är smått komiskt när en deltagare på Alternativa Politikerveckan säger att han går inte på Almedalsveckans seminarier, för där får man ändå inte sin röst hörd. Men på frågan om deltagaren skulle vilja hålla låda själv på ett seminarium - då blir han bubblande entusiastisk inför den tanken. Rösterna som framfördes under Alternativa Politikerveckan skiljde sig inte nämnvärt från de som hördes i Silon vid hamnen. Däremot kanske formerna för politiska aktiviteter skiljde sig.

Årets konflikt

Den mest underhållande konflikten stod förmodligen SR:s reporter Josephine Frjeje Simonnson för när hon förklarade att allt kuckelurande mellan politiker och journalister under Almedalsveckan är "ett hot mot demokratin". Jag förstår Josephines principiella utgångspunkt. Men jag vet inte riktigt vad själva poängen för hennes scoop under Almedalsveckan var.

Politiker och journalister som känner varandra privat och umgås på fritiden är inget nytt. Detta försiggår inte bara i Visby en julivecka per år. Nätverksbyggande är en del av jobbet, det handlar om att båda parter måste hålla koll på sin integritet och det kan vi inte stifta lagar om.

Almedalen 2010

Almedalsveckan 2010, valåret då de rödgröna tar över regeringsmakten, kommer säkerligen att bli ännu större, ännu trängre och än mer moraliskt ifrågasättbart - jag längtar redan!

Vi syns där, kära du.

No habrá nadie en el mundo

Seglatsen Dalarö - Visby

Here comes the rain again