onsdag, september 23, 2009

Ett öppet brev till min matvarubutik

Det verkar som att jag bor bredvid händelsernas epicentrum i dag. Ekot rapporterar om både rån i Västberga (södra Stockholm) och hur mitt lokala Coop slänger mat som har flera dagar kvar innan bäst före datum. Så tillåt mig engagera mig för maten en stund, medan polisen jagar fatt på rånarna.

Matvarubutiker slänger över 100 000 ton mat varje år, värd över två miljarder kronor, enligt Svensk Dagligvaruhandel. Det är ju inte klokt.

Nog för att vi konsumenter är bortskämda och väljer bort varor mot ett nära bäst-före-datum, måste butikerna slänga maten för det?

Det är djupt provokativt en tid då världen befinner sig i klimatkris och alla ansträngningar som kan göras för att minska utsläppen, måste göras - att då slänga mat som skulle kunna gå antingen mat till djur eller skänkas till t.ex. Stockholms stadsmission som ger mat till hemlösa.
- Vi gör ingenting annat än konsumenten vill, säger Mats Tägtström, butikschef på Coop i Västberga.
Okej, Mats, jag handlar varje vecka i din butik. Och som konsument som gärna gör klimatsmarta val när jag handlar min mat och stödjer butiker som drar sitt strå till stacken för att stävja klimathotet - det här är mitt tips till er:
1. Skänk mat ni planerar att slänga till de organisationer i Stockholm och dess omnejd som ger mat till hemlösa.

2. Undersök om någon bonde kan vara intresserad av maten.

Det är klimatmässigt ohållbart att slänga duglig mat. I en tid då jordbruket står för en stor del av de klimatfarliga utsläppen har vi inte råd med att slänga den maten som till slut produceras.

Tänk om! Gör rätt, Coop i Västberga! Så slipper jag byta matvarubutik.

söndag, september 13, 2009

den 11 september drar jag ner rullgardinen

Jag känner i mina fingrar att det finns en historia som börjar ta form. Det liksom börjar i djupet av min handflatas förhårdnader och blir starkare ju mer impregnerad huden blir.

Minnena är många och smärtsamma från den 11 september. Anna Lind mördades, flygplanskapare mördade tusentals människor i New York och den 11 september tog Augosto Pinochet över makten över Chile med militärt våld med USA:s goda minne.

Den 11 september är inte en dag jag lättar från mina sinnen. Den 11 september är en dag då jag reflekterar över det som har hänt och ser tillbaka på människans historia.

Medan tangentbordet har väntat på handling spelas det i himlen en låt för att minnas min bortgångne far och det goda i mänskligheten.

torsdag, september 10, 2009

En big up till integriteten


Missa för allt i världen inte manifestationen för integritet och mänskliga rättigheter på lördag i Stockholm! Jag och många kunniga politiker och aktivister ska hålla tal och det blir även musik.

Den internationella aktionsdagen Freedom not Fear går av stapeln med start kl 17 på Sergels torg.

tisdag, september 01, 2009

Luftslottet kring Magnus Hedman

Magnus Hedman fälldes för ringa narkotikabrott i dag. Han hade anabola steroider i sig när polisen testade honom i våras, och 55 olika preparat av anabola i sin bil.

Nu tar Hedman time out från allting. Inklusive sitt uppdrag som ambassadör för stiftelsen Ren idrott, som arbetar för idrott fri från droger.

Jag kommer ihåg första gången jag träffade Magnus Hedman. Det var en mingelfest för lanseringen av hans promotande av hans samarbete med något bilmärke, jag kommer inte ihåg vilket. Men jag kommer ihåg att arrangemanget var stort och vräkigt, precis som bilen han gjorde reklam för. Det var en ren tillfällighet att jag var där, men en kompis jobbade för företaget som fixat festen, så jag följde med.

Mellan alkoholintagen höll Hedman de obligatoriska kändissnacket. Och det hela lät som en sorglig historia med ihåligt och oinspirerat promotande av bilmärket.

Senare har jag noterat att den f.d. landslagsmålvakten har gått en tv-kändiskarriär till mötes, och skyddats noggrant av TV4 när skandaluppgifterna läckte ut.

Alla har inte varit lika imponerade
av Hedmans förklaring att "han inte vet" hur han fått i sin de anabola steroiderna.

Själv tänker jag på hur kommer det sig att Hedman skulle kunna tänka sig att riskera hela sin karriär och sätta hela sitt framtid på ett kort - en snygg kropp.

Min gissning är att han gjorde det för att han upplevde att det krävdes av honom.

Vi har män och sen har vi riktiga män. Ni vet de där muskulösa männen som kan liksom plöja genom en fotbollsplan och göra mål på pur muskulös ångvältarvilja. Detta är normen för en riktig man i vårt samhälle. Kvinnor svärmar kring dem och tidningarna ringer för att få fota dem.

Det är klart att vilken vanligt funtad människa som helst med egot i främsta rummet gör allt man kan för att få leva i den världen.

Men hur ska vi komma ifrån dessa ideal? Som låser in oss kvinnor och män i mallar - som vi tror att vi förväntas efterleva för att bli accepterade.

Tänk vad skönt om vi kunde slippa det. Att få se ut som vi gör i verkligheten utan ångest- att vi alla är olika. Vissa är seniga, vissa är bastanta, vissa är långa, vissa korta och vissa är korpulenta. Ja, vi är alla olika.

Och vi bör älskas för dem vi är. Allt det andra är bara förälskelser i luftslott.