På flyget hem från studiebesöket i Israel och Palestina satt jag och läste en av de otalet böckerna jag hade fått.
Boken heter
Breaking the Silence: Testimonies of Israeli Soldiers during the operation Cast Lead, Gaza.
Självklart glömde jag boken på flygplanet när jag gick av. Klockan var närmare midnatt och tröttheten gjorde att jag glömde kvar den. Besvikenheten är det minsta man kan säga att jag kände.
Under hela resan hem hade jag suttit och läst 30 av de 54 vittnesmålen i boken från israeliska soldater som deltog i operationen mot Gaza i vintras.
Vittnesmål efter vittnesmål berättar hur deras "rules of engagement", militärspråk för insatsregler, var mycket vaga. En enda soldat beskriver däremot att det var klarlagt att deras syfte var ödelägga så mycket som möjligt av Gazas bebyggelse, infrastruktur och odlingar i norra delarna av Gaza.
När jag stod och tittade på Gaza från dess gräns insåg hur liten denna remsan av land är. Jag tittade ut över Gaza där Medelhavet möter dess land och såg Gaza city.
I soldaternas vittnesmål kommer ett entydigt budskap fram. Deras order var att skjuta mot allt inom en 100 meters radie som rörde på sig. Order var att skjuta om de var säkra, osäkra och misstänksamma på vad som rörde sig framför dem.
Flera soldater vittnar om öde hus som de tar över i norra Gaza under offensivens dagar. Soldater som var D9-operatörer fick hjältestatus för kvantiteten civila hus de lyckades demolera på väg till det hus som beordrats demoleras på grund av misstänkt terrorverksamhet.
Skolor sprängdes i luften utan eftertanke. Budskapet från soldaternas överordnade var att Hamas använde skolor som skydd och kvinnokläder för att röra sig fritt.
Det som slår mig är den icke sinande brunnen av vapen som den IDF hade till sitt förfogande (har). Högteknologiska vapen med enorm skadeverkan.
Fosforbomberna vittnar flera soldater om hur de användes mot civilbefolkningen. Och samma soldater ställer öppet frågan varför armén hade den i sin ägo för användning, när man under utbildningen sagt att fosforbomber absolut inte ska användas eftersom det är ett brott mot den internationella humanitära rätten.
Jag satt på flygplanet från Tel Aviv, och från Frankfurt, skakad av berättelserna. Soldater som under träning inför kriget i Gaza deltar på "militära rabbinat" där de får höra att de är "ljusets söner" sända för att eliminera "ondskans söner", och att vilka medel de än kan behöva använda i kriget är sanktionerade av Herren.
Vad gör detta med människor? Att tränas, eller hjärntvättas är förmodligen ett bättre ord, till att hata andra människor. Och hat kommer bara av att man själv har blivit kränkt och tryckt långt ned i skorna. En soldat beskriver det som att de är hundar som blir behandlade som skit i militären, men blir lovade att få ta sin hämnd på araberna.
Mustafa Barghouti sa det förra veckan på The Daily Show, det israeliska folket får inte fred och frihet förrän de palestinska folket får det. Sanna, kloka ord som sammanfattar det som ingen agerar utefter.
Alla, ingen undantagen, som jag mötte under resan var inte särskilt hoppfulla. Alla beskrev situationen som i ett dödläge där vi befunnit oss länge. Den kristna palestinska biskopen beskrev det som 20 år av konferenser har inte tagit dem framåt, utan bara bakåt.
Men så läste jag Haaretz idag.
America, stop sucking up to Israel.
Gideon Levy skräder inte orden. Det måste vara slut på fjäskeriet inför Israels brott mot folkrätten. Inget land i världen har fått den behandlingen av USA som Israel får då de konstant och konsekvent begår brott mot folkrätten och den internationella humanitära rätten.
Det måste vara slut på snackandet nu Carl Bildt. Det är dags för handling. Miljoner människor lever i en humanitär katastrof som är skapat på grund av en politisk konflikt, det innebär att murarna kan rivas och blockaderna kan lyftas inom loppet av 24 timmar - om ni bara ville.
Hur har du agerat under ordförandeskapet, Carl Bildt, för att EU ska agera och inte låtsas som att det regnar?
Var är världens ledare med civilkurage, modet att ställa de obekväma kraven och som inte bara bryr sig om att bli återvald? Jag ser ingen.
Och medan vi väntar lever miljoner av människor i utomhusfängelsen omringade av murar, elektriska stängsel och övervakningsballonger.
Se intervjun med Anna Batzler och Mustafa Barghouti på The Daily Show:
