Debaclet som inte förvånade

Inget bindande avtal för världens länder att minska utsläppen som hotar mänsklighetens överlevnad på denna jord.

Barack Obamas brösttoner ekar ihåligt över jorden. Saab läggs ner och världens ledare som samlas för att rädda jorden från förestående klimatkatastrof går vilse i förhandlingstekniker.

Jag är inte förvånad, men rejält besviken.

Men jag tänker mig att detta kanske kan verka som en varningsklocka för världens befolkning. Som ser sina folkvalda ledare göra val som inte främjar deras bästa. Jag hoppas att de vid sina respektive val till parlament röstar på dem som står för en politik baserat på hållbarhet och klimatsmarthet.

Det är dags att vi någon gång lär oss av historien.

Skär inte på kvinnofriden!

I dag skriver jag tillsammans med många starka kvinnofridsförkämpar, bland andra ordföranden för Roks, SKR, Män för Jämställdhet m.fl. på Svenska Dagbladets Brännpunkt om kommunernas klåfingrighet gentemot kvinnofridsmedlen och hur lätt kvinnofrid reduceras till en nedskärningsfråga i lågkonjunktur istället för en del av välfärdsstaten.

Läs och kommentera!

Everybody knows...

Jag såg filmatiseringen av Den engelska patienten. Jag har sett den för länge sedan också, men den fick mig att bli smärtsamt påmind om tillståndet i världen.

Medan kameran zoomade ut över den nordafrikanska öknen slog det mig att filmen som utspelar sig på 30- och 40-talet, lika gärna kunde ha ägt rum i dag.

Krigets lärdomar har inte förändrat maktens herrar från att agera egoistiskt och maktfullkomligt.

Jag föreställde mig kunna berätta för barn medan vi såg filmen: titta, så galet de betedde sig förut. I dag löser vi konflikter med dialog och inte konfrontation.

Men det kan jag inte.

I går beslutade EU:s alla utrikesministrar om en deklaration där det framgår att de anser att Jerusalem är den framtida huvudstaden för två stater, dvs. Israel och en framtida palestinsk stat.

Förra veckan besökte Richard Goldstone Sverige, författaren till FN:s rapport om kriget i Gaza i början av året. Han mottog Advokatssamfundets pris Stockholm Human Rights Award. I papperstidningen gick det att läsa ett tag ur ett sammanhang som tagits bort från intervjuns brödtext. Det var i stil med: Fredsprocess? Det finns ingen fredsprocess att tala om.

När jag var i Jerusalem för någon månad sedan pratade jag med lutheranske biskopen Munib Younan. Han sa att världens ledare alldeles för länge blundat för den kritiska förhandlingen om uppdelningen av Jerusalem.

För som han sa, Jerusalem tillhör kristna, judar, muslimer, israeler och palestinier. Världens ledare får inte längre blunda för kriget som utspelar sig om Jerusalem.

Han nämnde att han hade pratat med Carl Bildt om detta. Och i dag måste jag imponerat säga att Carl Bildt gjorde vad han sa. Han har inte som de flesta av världens makthavare fegt tittat på konflikten mellan Israel och Palestina och låtit sig styras av den israeliska förhandlingsdelegationens brösttoner så fort de sätter sig vid förhandlingsbordet med EU eller USA.

Carl Bildts förhoppning att detta kommer att förbättra möjligheterna för palestinierna att sätta sig vid förhandlingsbordet, hoppas jag är mycket god. Hitintills har den palestinska myndigheten förhandlat sig blå utan att kunna presentera några förbättringar i livsvillkor och mänskliga rättigheter för sitt folk.

Men nu händer något viktigt, nämligen att EU erkänner palestiniernas rätt till existens genom rätt till Östra Jerusalem såsom beslutat 1967.

I Jerusalem träffade jag några fantastiska människor, judar och muslimer, som kämpar för fred och möjligheten för samexistens. Dessa människor är fortfarande de som mina tankar söker tröst i, i en värld som alltför sällan får se prov på mod utan grund i egenvinning.

"[...] We die. We die rich with lovers and tribes, tastes we have swallowed, bodies we've entered and swum up like rivers. Fears we've hidden in - like this wretched cave. I want all this marked on my body. We're the real countries. Not boundaries drawn on maps with the names of powerful men. I know you'll come carry me out to the Palace of Winds. That's what I've wanted: to walk in such a place with you. With friends, on an earth without maps [...]"

Den engelska patienten. Michael Ondaatje

Mitt tal för att rädda Rinkeby-Kistas Kvinnofridsenhet

Mitt tal den 25 november på FN:s dag mot mäns våld mot kvinnor.

Den 25 november är en dag för att åminnas tillståndet för kvinnor och barn världen. Kvinnor som lever i förhållanden där de utsätts för dagligt våld av sin partner och deras barn som lever i våldet genom sina föräldrar. En tredje del av världens befolkning har någon gång utsatts för ett sexuellt övergrepp. Detta säger något om vår värld i dag. Det handlar om bristen respekt för varandras kroppar, för varandras integritet och inte minst våra kön.

I dag står jag här tillsammans med er för att hylla de kvinnor som överlevt de mest horribla omständigheterna av mäns våld, och för att hedra de kvinnor vars liv har tagits av män.

Men istället för att blicka ut över världen skulle jag vilja ta er tillbaka hit till Sverige. Ett av världens mest jämställda länder. Ni kanske tror att jag är ironisk. Men jag vet att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Men vi har fortfarande mycket kvar att göra i vårt eget land. Under de senaste åren har kvinnors anmälningarna om våld i relationer ökat med 34 procent, en EU-studie visade i år att Sverige toppar anmälningarna av våldtäkt per capita jämfört med 10 andra EU-länder.

Kvinnor och tjejer slås, våldtas och förgrips på. Våra kroppar är fortfarande ett slagfält för mänskliga rättigheter.

Låt mig gå ännu närmare den plats vi befinner oss på i dag. I Stockholm har anmälningarna om kvinnofridskränkningar ökat med 5000 procent de senaste tio åren. Och då i en tid då kvinnorna och barnen i Stockholmen behöver stödet som allra mest, väljer Stockholms stad att skära bort stora delar av kvinnofridsarbetets finansiering.

I en tid då Stockholms kvinnor och barn behöver stödet för sin våldsutsatthet som allra mest, då avskaffar Stockholms stad Rinkeby-Kistas kvinnofridsteam. Förslaget läggs till stadsdelsnämnden den 17 december, då politikerna förväntas ta beslutet. 2,5 miljoner ska skäras bort från kvinnofridsarbetet i denna del av staden.

Och samtidigt meddelar finansborgarrådet Sten Nordin i går att staden satsar 7 miljoner kronor på att fira bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel.

Rinkeby-Kistas kvinnofridsteam är prisbelönta i Sverige för sitt systematiska arbete för kvinnofrid ett område där många det socioekonomiska utanförskapet är stort. De ger stöd åt många av de kvinnor som i dag som mest behöver samhällets stöd, de som inte klarar av att prata svenska, har ett socialt nätverk utanför sin familj och är våldsutsatta.

Kvinnor runtom i Stockholm hänvisas inte längre till de skyddade boenden som finns i kvinnojourernas regi, där kvinnor och barn kan söka skydd med stöd och där en utbildad person finns nära dygnet runt. Istället har nedskärningarna krävt av socialsekreterarna att hänvisa dem till vandrarhem, eller inget alternativt boende alls.

Jag pratade med chefen för kvinnofridsteamet som är bestört över nedskärningarna. Arbetet läggs ned i sitt nuvarande skick och det enda som blir kvar är tre socialsekreterare. Enligt chefen kommer heller inte kvinnor utan barn inte längre prioriteras när de söker stöd i Rinkeby-Kista. Allt i nedskärningens namn.

Men jag tror på att kalla detta för nedskärningens konsekvens. Detta är en solklar prioriteringsfråga. Det är en skandal att en av Sveriges och Stockholms mest viktiga och kunniga kvinnofridsteam läggs ner. Det är dags att vi alla tillsammans samlas, kvinnor och män, med gemensam röst och övertygar social- och arbetsmarknadsnämnden att ändra sitt beslut.

Det finns pengar om det finns en vilja. Och vi måste vara villiga att arbeta för kvinnofrid. Annars är alla handlingsplaner, utredningar och politiska förklaringar ingenting mer än papperstigrar.

Det är dags för Sten Nordin och den borgerliga alliansen i Stockholm att förstå att kvinnofrid inte är marginell kvinnofråga, utan en fråga om frihet och frid för oss alla. Lever inte kvinnor och barn i frihet och frid från våld, lever ingen av oss i frihet och frid.